Jag har haft lite inspirationsbrist här på vårkanten. Förkylningarna under våren har tärt på formen och löpningen är inte lika bra som jag hoppats. Proppen ur när jag fick bryta båda tävlingarna under Åda Wild Boar-helgen. På vägen hem därifrån bestämde jag mig för att hitta ny inspiration och göra det genom att göra det som är kul, så jag bestämde mig för att sticka till Italien några dagar och cykla landsväg över Valborg. Det är ett gäng från C2 Vertical Safety, företaget som sponsrar mig med La Sportiva, Buff och Petzl, som kör en sådan resa varje år och jag fick frågan om att hänga på lite tidigare i vår men hade då tänkt köra någon tävling som skulle krocka. Nu blev det inte så och jag fick pussla ihop schemat med kort varsel för att få ihop fyra cykeldagar i Appeninerna, söder om Bologna.

Det är Bernt Johansson som håller i resorna och upplägget och med sig som extraguide hade han med sig tidigare elitcyklisten Michael Ekström. Halva gänget hade kommit redan på lördagen och jag anslöt tillsammans med några andra på tisdagen. Förutom folk från C2 så är det lite andra ”hang-arounds”, som alla har någon anknytning och flera varit med tidigare. Vi var ca 20 pers och ett väldigt skönt gäng att umgås med. På onsdagen stack vi ut halv nio och eftersom jag hade vilodag på tisdagen så hade jag riktigt med spritter i benen. Upplägget var att vi körde i två klungor, ordnat i tight belgisk klunga i lugnt prattempo. När det kom backar så är det fri fart till toppen och sedan fri fart ner igen. Första dagen hade jag lite svårt att hålla igen i första klungkörningen, men anpassade mig såklart. När första backen kom så var det dock full fart från start. Riktigt härligt! Körde iväg solo men ungefär halvvägs fick jag sällskap av en av killarna, Christer och Micke (Ekström) kom också ikapp. Mot slutet fick jag ge mig men det var en härlig känsla att få ta i. Vid nästa backe var jag kaxig nog att ge min kompis Staffan (som jag brukar plåga i trailspåret) lite försprång. Det tog jag aldrig igen, trots att Bernt gick upp och försökte dra fram mig. Sen var det ungefär så resten av dagarna. Jag drock iväg först, för att ungefär halvvägs komma ifatt av Christer och Staffan som kämpade om att komma först upp, och själv fick jag oftast sällskap av Micke (som jag oftast fick ge mig emot mot slutet). Riktigt roliga fajter var det. Utförskörningarna var också härliga och här fick några av de mer rutinerade, men kanske för tillfället inte lika ”toppade, killarna briljera med sin teknik. Värst var oftast Pedro som bombade på. Jag ska säga att vi alla körde med god marginal mot vår förmåga i utförskörningarna. Safety First! Tekniken kan man öva på ända. Det bästa med hotellet var att det låg i en ort nere i dalen så vi hade alltid nedförsbacke och oftast medvind på väg hem, vilket var härligt.

En av kvällarna hade Bernt föredrag där han berättade lite om träning och en del om sin karriär. Det var oerhört inspirerande att höra honom berätta om tex sitt OS-lopp och det fullkomligt lös ur hans ögon trots att han måste ha berättat om det tusentals gånger. Jag ska också tillägga att han var den av oss överlägset starkaste cyklisten. Han kunde vänta in sista man i klungan och sen ändå köra ifatt och förbi oss andra i klättringarna, utan problem. Häftigt!

På torsdagen var vi på vinprovning på en gård som gjort eget vin i generationer. Passande nog var detta Valborg och då vi var ganska många med Uppsala-anknytning så kändes det helt rätt att gå ”all-in”. Mycket trevligt, gott och roligt, cyklingen dagen efter blev möjligtvis lite lidande, men det var det värt. (Förutom att min ”gamla” ICA Kvantum-kollega Martin nu har en mycket kompromenterande videofilm av mig och kollegan Maria).

Fyra cykeldagar, många mil, talrika fikastopp och många nya och gamla trevliga bekantskaper. Tillbaka kommer jag full med ny inspiration och dessutom tror jag att jag fått rätt bra träning ändå.

Stort tack till Team C2 för att jag fick följa med! Ni är bäst!! Och så Bernt och Micke då, förstås!