Ner kommer man alltid, eller…?

Hemma igen efter nio fantastiska dagar på Mallorca. Härliga landsvägsturer på cykel har varvta med löpning och klättring i bergen. Ett och annat äventyr har det också blivit, eller som vi säger i bergen ”ner kommer man alltid”. Ett ordspråk som tål att omarbetas lite. Alla som provat att klättra lite någongång vet att det är mycket lättare att klättra upp än ner. Visst, ner kommer man, om inte annat av gravitationen, men man vill ju gärna komma ner hel. Jag hade med min löparkompis Sara på bergsturerna och det var härligt att både få dela fina upplevelser, som när vi fikade vår medhavda matsäck uppe på toppen av Puig di Massanella, 1400 möh och kunde blicka ut över hela ön. Lika skönt var det att ha sällskap när vår planerade tretimmarstur runt Soller blev till sju då vi tvingades ta oss ner på andra sidan berget då vi inte hittade stigen ner i dalen och bara hittade stup och snår. Jag brukar alltid packa ett litet survival-kit med pannlampa, räddningsfilt, fickkniv och förstärkningsplagg. Jag brukar skratta lite åt det innan jag ger mig ut, men faktum är att jag har varit nära att behöva nyttja det fler än en gång. Senast i Chamonix då jag trodde att jag inte skulle hitta stigen ner i dalen pga all snö.

image

Traillöpningen har varit fantastisk på Mallorca. Verkligt teknisk terräng med mycket sten och klippblock, som jag ju gillar och fina, branta backar som är härliga att flyga utför. Flera ställen som krävt klättring vilket ger en extra krydda och några lite mer exponerade passager, tex kammen uppe på 1000 meter mellan Soller och Buyola.

image

En del landsvägscykling har det blivit också. Många höjdmetrar (platt kan jag cykla i Skåne) och trevliga sällskap med många nya cykelkompisar. Här har jag också fått träna på lite nya saker, framförallt utförskörning. Min cykeltränare, Robban, har lärt mig hur jag ska lägga ner cykeln i kurvorna och förflytta tyngdpunkten för att få stabila svängar. Därefter är det bara att köra avslappnat och lite på förmågan. Det har funkat riktigt bra och det känns säkert även om det går riktigt fort. Klättringarna är också roliga och jag har fått lite välbehövlig utmaning där av en Höllvikencyklist som jag nog kommer att få tampas med i sommar. Långa pass har det också blivit. Alla pass har varit längre än jag någonsin cyklat förut och då har det dessutom varit ansenligt med höjdmetrar. Eftersom jag haft både min massör och min naprapat med mig så har jag dock haft riktigt bra förutsättningar till återhämtning mellan passet vilket varit tacksamt.

image

Det bästa med resan har varit att få dela så många fina upplevelser med så mång härliga människor, många av dem som jag träffat för första gången. Längtar redan till nästa träningsläger.

image